.

Tänkte skriva om förlossningen nu - känns som att man glömmer mer och mer för varje dag så får passa på...
Kommer vara kul att ha kvar och kunna läsa sen :)

Neo var egentligen beräknad 28Mars 2010, men han ville komma förrän den 9April 2010,
Alltså var han 12dagar försen.

TISDAG:
Jag hade mitt sista besök på MVC den sjätte april,
då vi boka in en tid den 9April klockan 08.15 på förlossningen.
Men under natten satte värkarna igång av sig själv,
det gjorde så ont och dom kom ungefär var 10-20 minut
så jag hade jätte svårt att sova eftersom jag vaknade varje gång en värk kom!

ONSDAG:
Dagen därpå ringde jag till mamma och berättade ur det kändes
och hon sa att jag skulle vara uppe och gå så mycket som möjligt
eftersom att det hjälper till, jag fick en värk var 7.de minut, & JAAA det gjorde grymt ont!
Jag ringde till Jani oc berättade att värkarna hade satti igång,
men att det fortfarande var sju minuter imellan verkarna
men han ville komma hem i från jobbet ändå för man vet ju aldrig hur lång eller kort tid det kan ta.
Under dagen gick jag fram och tillbaka i lägenheten i flera timmar
och tillslut var jag så trött och hade så ont att vi åkte in till förlossningen.
Väl därinne så fortsatte värkarna att komma var 7.de minut
och när dom kollade var jag öppen fyra cm.
- Vi fick sova kvar.
Men under hela natten så fick jag värkar var 7.de-10.de minut
så jag kunde inte sova den natten heller !

TORSDAG:
Men på morgonen blev det glest mellan värkarna,
vissa hade mellanrum 4min och vissa på hela 20min
så dom sa att vi kunde åka hem så vi inte beövde vara där och vänta.
Så vi åkte hem, och jag fortsatte gå fram och tillbaka i lägenheten & värkarna kom var 7.de minut igen.
Senare mot kvällen åkte jag och Jani till hans mamma och fika
bara för att slippa sitta hemma och vänta & eftersom det är bättre att röra på sig
för att hjälpa värkarna att komma igång.
Och efter vi vart hos hans mamma så åkte vi hem till min mamma,
och där hemma tvingade både mamma och jani mig att gå i trappor !!
Jag var så arg på dom, och det gjorde så ont !
Efter vi fikat åkte vi hem igen och jag la mig på soffan för att försöka sova,
men smärtan av värkarna var hur hemska som helst,
- Det kändes som någon skulle vrida av mig ryggraden !
Jag ringde in till förlossningen och grinade & sa att jag måste få komma dit
och få nå smärtstillande så att jag kunde få sova lite,
Jag hade ju tid där uppe kl 08.15 för igångsättning
så jag var helt säker på att jag aldrig skulle orka med det om jag inte fick sova lite.
minns inte riktigt vad klockan var när vi kom upp men jag fick iallafall morfin som smärtstillande.
Dom undersökte mig och jag var då öppen bara 5 tror jag.
Sen fick vi ett rum och ja la mig för att försöka sova men det gick fortfarande inte
och det gjorde bara ondare och ondare.
Kvart över fem gick vattnet, och kvart i sex,
precis när jag bett om en till morfin spruta satte krystvärkarna igång
så jag hann aldig få nå smärtstillande ! & lustgasen fick jag panik av,
det kändes som att jag inte fick nå luft när jag satte den i mot ansiktet.
- Men Jani gillade den :)
Jag kommer ihåg att jag vart rädd under graviditeten
att inte fatta när krystvärkarna satti igång -Men hahaha det är helt omöjligt att missa !
Jag kommer ihåg att jag var så trött, och jag bara ville sova -
och att jag sa till barnmorskan hela tiden att jag inte skulle orka med hela förlossningen.
Tillslut började jag somna efter varje krystvärk & vaknade till när det var dags att krysta!
Jag minns att jag frågade hur många mer gånger jag var tvungen att krysta
och barnmorskan lovade mig att två gånger till, sen skulle han vara ute -
Jag fattar inte själv vart den där styrkan kom ifrån men det var fan helt otroligt hur man kan ta i !

FREDAG:
Klockan 08.58 kom min lilla prins till världen -
Men jag fick inte upp han på bröstet direkt för navelsträngen var hur kort som helst,
20cm tror jag dom sa så dom fick bara upp han till magen på mig,
och dom ville helst inte att Jani skulle klippa den, men han fick det sen ändå.
När navelsträngen var klippt fick Neo ligga bara en pytte stund
på mitt bröst innan dom langa över honom till Jani -
Dom fick inte ut moderkakan & det bara kom mer och mer blod,
- Barnmorskan sa : Hämta en narkosläkare, jag får inte ut moderkakan,
Jag vet inte vad jag ska göra & jag ser inte vart det blöderifrån.
Jani sa att jag bara blev vitare och vitare & jag själv har inge minne av det.
Men jag minns att en står och hänger och klämmer och trycker på min mage
medan en läkare står och gräver och vad han nu pyssla med nere,
men faaan vad ont det gjorde, och dom tvinga mig att andas lustgas vilken var skit hemskt !
Sen stoppa dom nålar i magen så att det på nå sätt skulle hjälpa till ?
Kommer inte riktigt ihåg hur länge dom kämpa, men länge var det !
Men tillslut fick dom ut den & jag hade förlorat över 2liter blod.

Gissa om det var skönt när det var över & faan vad slut jag var !
Men från och med den dagen är jag den lyckligaste i världen -
jag världens finaste lilla pojke & jag svär att det var värt precis all smärta i världen !

Det var på lördagen första felet på Neo märktes, det var då han blev inlagd på barnavdelningen.
Det kanske jag skriver om en annan gång.
-känns som det fattas hur mycket som helst, men det är det jag kommer ihåg just nu.
Sorry för all felstavning, men så är det när dyslexi Hanna är på tangenterna :P